Lägesbild om civilsamhällets insatser för Ukraina

I slutet av mars 2022 gav styrgruppen NOD:s kansli i uppgift att ta fram lägesbilder över civilsamhällets arbete i Sverige med anledning av Rysslands invasion av Ukraina. Nedan kan du läsa den första lägesbilden från NOD, som fokuserar på civilsamhällets och offentliga aktörers inledande arbete till följd av krisen.

lägesbilder ukraina

Rysslands krig mot Ukraina har upprört stora delar av omvärlden och resulterat i ett stort behov av att kunna ställa om verksamheter inom både det offentliga och civilsamhället för att möta humanitära behov.

Inom områden som givande och stöd till drabbade i Ukraina samt flyktingmottagande sker det dagligen avgörande insatser. För att ge en bild av viktiga initiativ för att möta en ny humanitär kris beskriver NOD några av civilsamhällets satsningar. Exempel hämtas från aktörer i och utanför NOD:s plattform av anslutna organisationer. Dessutom har offentliga initiativ som har tagits också lyfts in i lägesbilden.

Lägesbilder är en av NOD:s skriftliga produkter, som utgår från ett specifikt tema, aktuellt ämne eller en frågeställning. En lägesbild beskriver övergripande aktörers inställning, arbete och behov i en viss fråga.

Hela lägesbilden finns att ladda ner här. En sammanfattning i punktform går att läsa nedan.

 

Civilsamhällets utåtriktade arbete och behovsformuleringar

Flyktingmottagande: Civilsamhällets insatser är mobiliserbara eftersom sektorn har stora och relativt färska erfarenheter av att bedriva verksamhet kopplat till flyktingmottagande. Sektorn har snabbt kunnat skapa kanaler och mötesplatser för att kunna erbjuda mat, kläder, husrum och andra former av stöd.

  • Hur ideellt engagemang kanaliseras är till stor del beroende på vilken typ av situation som kommer att uppstå, vilket i ett initialt skede kan vara svårt att förutse. Hittills har stora resurser lagts på flyktingmottagandet.
  • Studieförbundet Vuxenskolan identifierar tre faktorer som gör att organisationen kan ”fungera som ett viktigt komplement till de offentliga insatserna på kort och lång sikt i samband med kriser”: Organisationen har verksamhet över hela landet, de kan snabbt ställa om sin verksamhet och verksamheten är bred. Slutsatserna kan ge en bild av jämförbara organisationers förmåga och kapacitet i flyktingmottagandet.
  • Forum har delat med sig av erfarenheter från organisationens medlemmar rörande den rådande situationen. En av slutsatserna är att det finns ett behov av att planera för långsiktiga insatser och att det behövs stöd till civilsamhället som är enkla att söka och redovisa för att både stora och små organisationer i sektorn ska kunna växla upp sitt arbete.

Givande och stöd till drabbade i Ukraina: Civilsamhällets förmåga att mobilisera ett brett och effektivt stöd till utsatta människor är väldokumenterat. Då nöden är stor efter Rysslands invasion av Ukraina har civilsamhället i Sverige genom internationella kontakter kunna omsätta engagemanget till praktisk hjälp.

  • Etablerade organisationer med stora internationella nätverk, så som Läkare utan gränser, Rädda Barnen och Röda Korset, har snabbt kunnat erbjuda insamlingar som gör direkt skillnad på plats i Ukraina.
  • Giva Sverige har genom sin märkning ”Tryggt givande” kunnat försäkra människor som vill bidra att den gåva som sänds bidrar till att hjälpa drabbade på bästa möjliga sätt.

 

Underlag efter kontakter med civilsamhället:

Det är tydligt att en snabb uppskalning sker för att möta det ökade behovet av humanitära insatser både på plats i närområdet och Sverige. I stort sett alla organisationer poängterar att de har en fungerande systematik för att möta en kris och att rutiner för detta har kommit på plats både efter det stora flyktingmottagandet 2015 och efter åren med pandemin. Den oro som förmedlas är att situationen i civilsamhället delvis redan är ansträngd efter pandemiåren och att erfarenheter från 2015 visar på att mobilisering och långsiktighet i både personella och finansiella resurser är avgörande faktorer för att skapa uthållighet.  

  • God krisberedskap: Sammantaget syns en mycket god krisberedskap och många organisationer har en god förmåga att ställa om i den nu uppkomna situationen. Detta anges av många vara en direkt konsekvens av erfarenheter efter 2015 och pandemin.
  • Behov av resurser: Det finns en utbredd oro för uthålligheten hos organisationerna om inte extra resurser kommer på plats omgående. Många organisationer lyfter vikten av en ökad ledartäthet och att befintlig verksamhet bör skalas upp snarare än att ny verksamhet ska skapas. Därtill är det tydligt att de flesta organisationerna nu arbetar med befintliga medel som egentligen avsatts för annat, alternativt nödkassor som bara är en tillfällig resurs i väntan på en stadig finansiering.
  • Tydlighet i ansvarsfördelning: Det är viktigt att den offentliga parten håller en jämn takt med civilsamhället, och samverkan är därför nödvändig. Det finns en oro för att civilsamhället förväntas ta stort ansvar men att systemet inte möter upp och att människor därför riskerar att inte få den hjälp med etablering som de behöver. Här efterlyser sektorn större tydlighet gällande exempelvis ersättning för organisationer som bistår med boende och mat. Civilsamhället har stora möjligheter att bistå med kompetens och resurser men det måsta vara tydligt var ansvaret vilar för ett sammanhållet mottagande.
  • Vikten av samordning på kort och lång sikt: Samordning mellan organisationerna lyfts som avgörande och som en erfarenhet att ta med efter 2015. I det akuta skedet kan det handla om att nyttja varandras spetskompetens och att hjälpa varandra med kunskap inom specifika områden. Därtill lyfts att alla organisationer varken ska eller kan vara en del av det att akuta mottagandet men att bredden av civilsamhällets verksamhet, kompetens och förmåga kommer behövas på lång sikt.

 

Offentliga initiativ:

Den svenska regeringen har tidigt tagit kraftig ställning mot Rysslands invasion av Ukraina. Parallellt med detta har offentliga initiativ tagits för att utveckla kontakter och dialogytor för att bättre samverka med civilsamhället. Därutöver har medel tillförts för att civilsamhällets insatser ska kunna växlas upp.

  • Den 16 mars genomfördes ett rundabordssamtal mellan regeringen och 13 organisationer i civilsamhället för att diskutera flyktingsituationen och få en överblick över aktuella insatser i sektorn.
  • Den 17 mars beslutade regeringen att avsätta 30 miljoner kronor för civilsamhällets arbete med flyktingmottagande i Sverige. Medlen fördelas av MUCF. Myndigheten har skapat en sida med samlad information om den offentliga sektorns och civilsamhällets olika roller i krisen, samt hur sektorerna samverkar.
  • Den 30 mars meddelade regeringen att de i vårändringsbudgeten föreslår 30 miljoner kronor till kommunerna för att dessa i samarbete med civilsamhället ska erbjuda lokala insatser kopplat till arbetsmarknaden och samhällslivet. Detta medan ytterligare 100 miljoner kronor avsätts för civilsamhällets insatser för skyddsbehövande.
  • Samverkan mellan myndigheter har ökat till följd av Rysslands invasion. Migrationsverket har exempelvis bildat en myndighetsgrupp (nationella migrationsgruppen) i syfte att förbättra koordinationen och effektivisera samverkan.